Du gör ju något åt det
Det är ju lätt att det käns motigt att ta sig till gymmet. Kanske har man övervikt, kanske är man helt otränad och känner sig svagast i världen, kanske är man osäker för att man inte vet hur maskiner och saker fungerar.
När jag känner mig svag och otränad, typ när jag ska göra chins och lägger på mer än halva min kroppsvikt i hjälpvikt för att orka så försöker jag för det första påminna mig om att dom allra flesta inte bryr sig ett dugg om hur mycket vikt jag klarar och sen det viktigaste, jag är ju faktiskt på gymmet, jag gör ju faktiskt något för att förbättra min styrka. Ja, jag kanske är svag just nu men jag jobbar ju för att bli starkare. Samma sak om det finns en övervikt, det kanske känns som man är en flodhäst som rymt från zoo när man äntrar löpbandet men då har man ju faktiskt börjat jobba med det, om en månad är man kanske starkare, kanske har lite färre extrakilon. Tänk vilken vinst, en dag kanske man kan gå in på gymmet utan att känna sig felplacerad. Dit hade man aldrig nått om man inte börjat försöka.
Precis! Pallrar man sig inte dit först så kommer man aldrig nå sitt mål!
Känns fint ibland att tänka på att alla superdeffade människor på gymmet faktiskt börjat i samma ände som en själv, och att man själv kan nå deras nivå i framtiden!
Det finns vissa saker jag skulle vilja prova på gymmet men som jag inte vågar, just för hur ska folk se på mig? Jag är överviktig och vågar verkligen inte utanför min comfort zone på gymmet. Men jag är glad att jag är där, jag gör vad jag kan och tänker mig att om jag bara får upp en bättre grundtyrka och kondis så kanske jag vågar mig på det där andra i framtiden.
#3 Jag ser i alla fall aldrig på något särskilt sätt på någon som är överviktig och är på gymmet. Alla som tränar gör det ju på sin nivå efter sina förutsättningar och brukar vara rätt upptagna med det (och att noja sig över sina egna grejer).
#4 Jag ser inte heller konstigt på någon på gymmet, oavsett träningsnivå, utseende eller något. Ändå sitter det där i sedan många år av att folk tittar snett på en pga det ena eller andra. Men det blir förmodligen bättre ju mer säker man känner sig på sin egen träning.
![[luneri]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Precis! det vktigaste är att man tagit steget och gör något åt det, då har man redan kommti en bra bit:)
Eftersom jag själlv varit överviktig tycker jag det är inspirerande att se att andra överviktiga som tränar för att nå sitt mål.
När jag var yngre ville jag börja träna karate, men jag var ju så svag och otränad och tvekade därför. jag trodde inte jag skulle platsa in. Min bror sa till mig då att man kommer inte dit för att man redan är tränad. man kommer dit för att man ska lära sig och även bli starkare under tiden där. Det är en bit på vägen. Det var avgörande för mig att börja träna och jag tränar där än idag.
Man ska göra vad man själv känner för, det är det viktigaste:)
Starta ny diskussion