Vid skada försöker jag att ta det lugnare men hålla igång ändå beroende på vad det är.

Som i januari när jag slog i foten så att jag fick gå med kryckor i några veckor.
Då kunde jag inte utföra alla arbetsuppgifter eller hålla i koppel, men jag gick med på hundpromenaderna iallafall så att man fick frisk luft och på så sätt tränade armmusklerna.

Tror det att det är bättre att prova sig fram till vad som fungerar för en, än att sluta träna helt.

#1 Jag körde ju yoga med en lös benbit i foten förra året. Kändes dumt att inte göra det med resten utav kroppen, för att en liten del var trasig 🤪 Och så kunde jag dessutom få in lite av sjukgymnastiken för foten i yogapasset.

#2: precis. Det är det som är kruxet vid fotfrakturer, man vill inte gärna belasta dem alls, men man borde det egentligen för just sjukgymnastiken.

#3 Jag fick belasta min fot så mycket jag kunde och så fort jag kunde. Eftersom att det bara var en lös liten bit där.

Jag har svårt ibland att avgöra om jag ska vila eller träna men då inte i samband med skada utan kopplat till intensiv träning.

Vissa dagar är man hängig och känner inte för att göra något - vissa gånger känns det mycket bättre efter träning men vid andra tillfällen så är det lika visset efter som före.

Har inte riktigt hittat balansen mer än att snegla på den samlade träningen under veckan och pulsklockan.