Lösgodis har jag också slutat med. Hamburgare gillar jag inte alls.

Men något jag verkligen är stolt över hos mig själv, är att jag  fått bukt både med mitt ryggonda OCH min anemi genom den träningssatsning jag gjort sedan midsommar. OCH att jag gjort så stora framsteg på så kort tid.

Härligt! Bra att du kan känna dig stolt över dig själv, det är viktigt

Vilken härlig tråd :)

vad bra

Jag har ett problem, mina kompisar tar inte det på allvar när jag snackar om min träning.. Vi snackar om att nu jäklar satsar vi och stöttar varandra, men sen står jag där ensam mot nya äventyr. Jag tänker inte knäopereras, jag tänker inte förlora denna strid, jag tänker inte vara otränad och inte orka något. Jag vill orka! Men mina vänners stöd finns inte. När jag är nöjd med mig själv gällande någon träning så skrattar dom typ bara. Jag är helt seriös och kommer satsa. jag är 16 år, snart 17. Jag tränar inte för att bli smal, utan för att órka! Jag vill kunna ut och springa, jag vill kunna bära tunga saker, men för att lyckas måste jag träna. Med hopp med att jag visar mig här och har skapat en träninsgblogg så hoppas jag att jag kommer finna mer motivation och att ni förstår vad jag menar för här är jag inte ensam.

Oj, filen skulle inte vara med, hehe

#4 Jag förstår vad du menar! Det blir gärna så :) Du har inte någon som kan haka på om du tjatar lite? :)

Försöker att få med dom som säger att dom vill. Tänker säga att jag kommer satsa allt nu för nu ska det hända något och fråga om dom hakar på eller inte.

Ja, gör det! Om inte annat kan du få tips och inspiration härifrån :)

Precis, här så är man många som kämpar och då är det lätt att hitta motivation. Men ska prata med mina kompisar nu med. Och jag hoppas träningsbloggen ger bra motivation också.

#9 Ja, så du skapade en enskild träningsblogg?

Jo, det gjorde jag :)

http://gudingemotvarlden.blogg.se/

Åh va härligt och höra att ni finns! Ni som är stolta över er själva o eran träning! Keep up the good work

Vilken underbar tråd!

Skrev faktiskt ett liknande inlägg på min blogg. Varför kan folk så sällan sträcka på sig och vara stolta över den de är och vad de presterar?

Jag är i alla fall jättestolt över mig själv idag och hoppas ni andra fortsätter vara det!

Jag brukar alltid göra armhävningar på knä, men igår testade jag på tå. Det gick ju oförskämt lätt. Jag som avskytt armhävningar börjar nästan gilla dem nu.

Känner mig duktig! Träningen ger resultat. Jag är glad över mina framsteg, kvitt samma om de går fort eller långsamt. Folk är olika och har olika förutsättningar så att jämföra sig med andra undviker jag.

Härligt att ni också känner er nöjda!