Jag brukar inte ha ngn musik i öronen när jag promenerar eller springer. Jag brukar istället använda tiden till att affirmera i mina tankar. Ibland också meditera. Tänker mig att moder jord skänker mig sin röda jordande energi för varje steg jag tar och universum sitt vita renande stärkande ljus. Vips så är jag hemma.

När jag promenerar, gör jag ungefär likadant som #1. Kanske inte mediterar, men jag ser till att slappna av i hjärnan och låta tankarna vandra. Ofta brukar jag, fast inaktivt, lösa problem jag brottats med, under promenaden. Beslut brukar mogna fram. Om du gör promenaden till en mer mental upplevelse, kommer den att bli roligare och mer givande. Och du kommer hem skönt trött men harmonisk inuti!

#2 Precis, harmonisk är rätt ord. Lugn inombords. Fridfull.

Låter flummigt och bra. Ska göra det

#4 Prova, gå en timme i naturen eller i byn/staden. Bestäm dig för att vara nu. Du kommer märka att tankarna gärna far iväg någon annanstans. Fokusera tillbaka till tystnad i hjärnan. Det är inget flum. Jag lovar. Man kommer hem stärkt efter en timmes promenad och det inte bara i kroppen utan i själ, hjärta också.

Jag tror att när man avleder hjärnan med musik eller ljudböcker så missar man att ge hjärnan en chans att få vila, ja öronen också. Det finns ju levande ljud i samhället/skogen förstås men det är inte samma sak. De är mer naturliga.

#5 Jag har främst musik i öronen för jag har tinnitus…. ingen tystnad här inte tyvärr

#6 Usch ja det är obehagligt. Har det själv men inte den värsta sorten.

Ljudböcker kanske?

Eller börja med fotografering. (Då vill man promenera mer och oftare.)

#8 iofs… har en kamera som är till för annat än festbilder

"svåger" kom med skorna i fredags, gick med dom igår och idag. Man märker lite skillnad. Känner ett annat sug och man går annorlunda med. Jag som brukar "släpa" mer på steget och går fel rent allmänt använder benen mer aktivt.
Kände inatt när jag skulle sova hur det kröp lite i benen som det gör när man har tränat ibland :)