Mitt tips när motivationen brister är alltid att ha extremt låga förväntningar. Bestäm att du ska gå till gymmet, inte att du ska träna X antal övningar eller X antal timmar. Bestäm bara att du ska gå dit och göra en enda övning. Orkar du mer än så, när du väl är igång? Jättebra! Tar orken slut efter den övningen? Då är det okej, du har ju nått ditt mål! På så sätt skapar du vanan att komma iväg, till gymmet, och du kommer faktiskt gå dit, för det känns inte så övermäktigt att bara göra en enda övning. Men chansen är också stor att du orkar mer när du väl kommit dit.

Kanske någon nerv i kläm? Jag får så ibland när jag gör dips, i ena armen. Jag har istället hittat andra övningar att göra, så mitt tips är att jobba runt det!

Jag kan relatera. Det jag gjorde var att hitta andra saker att göra för att få upp min kondition, typ HIIT, och då jag har hållt på med det i ett par månander så tänker jag försöka mig på att springa igen. Ibland märker jag docka tt vissa övningar får mitt knä att göra ont, så då byter jag program och testar på något annat som inte belastar mitt knä lika mycket. Samma sak sen om min axel börjar bli problematisk. Jag försöker med andra ord variera väldigt mycket med mina övningar så att jag inte behöver ta en paus helt och hållet med träningen. Det har fungerat hittills, men nu har jag paus igen då vi är mitt inne i flytt-kaos.

Det gäller ju att hitta något som är kul och man ser fram emot också. Höll själv på mycket med löpning för ca: 10 år sedan, men när man fick barn så kände man helt enkelt inte för att ge sig ut och springa när alla måsten var gjorda.

Har sedan gått över till längdskidor och rullskidor, vilket jag tycker är genuint roligt. Tränar på lunchen på jobbet, vilket är perfekt då man inte störs av familjens behov.

Att ena lungan inte hänger med. Vad menar du då? Astma?