Ont i revben vid löpning
Jag har alltid tränar en hel del, men har aldrig gillat att springa förut. Nu för ca 2 veckor sedan så bestämde jag mig för att ge det en chans. När jag sprungit 1-2 km så började jag få ont på min högra sida, antog att det var håll även om det riktigt kändes så och fortsatte springa. Men till slut fick jag så ont att jag fick lägga mig raklång ett tag. Kunde dock springa vidare sedan även om jag var riktigt öm . Detta har hänt nu varenda gång jag försöker springa, ibland mer och ibland mindre. Smärtan är bränande och sitter precis under mitt högra bröst så är för långt upp för att vara håll. Är ofta öm i några timmar efter jag retat upp det.Fattar inte alls vad det är! Händer varje gång när jag springer, aldrig vid annan träning. Råkade ut för en ordentlig skada i musklerna vid högra revbenen när jag tränade gymnastik, men det var 6-7 år sedan och har knappt haft några känningar från det så det känns lite långsökt. Har ni några tips på vad det hade kunnat vara och hur jag ska undvika det? Bor i en stuga i skogen under sommaren så löpning är absolut enklaste sättet att konditionsträna.
// Nadja
Är det mitt på revbenen eller där revbenen fäster mot bröstbenet? Det skulle nämligen kunna vara något med fästet mellan revbenen och bröstbenet.
Men för att veta mer exakt vad det är så är nog läkartid eller möjligtvis tid hos sjukgymnast det som behövs.
l'm back
Det sitter ca 1,5 dm från bröstbensfästet. Ja jag får väl göra det i värsta fall, undviker dock gärna läkare i så stor mån det går.
// Nadja
#2 Om det känns bättre med sjukgymnaster så kan du ju börja där 🙂
l'm back
Jag brukar få ont där och på andra ställen (längre ner på sidan, vis njurarna, vid nyckelbenen) och på båda sidor eller bara en sida när jag är ute och springer. Ibland gör det så ont att jag får avbryta och vila bort det en stund, ibland kan jag fortsätta springa.
Jag har alltid sett det som håll. Därmed även behandlat det som håll (det kan nämligen sitta så långt upp som du säger.)Det har blivit bättre av att stärka bål och ryggmuskulatur och tänka på formen när jag springer (inte huka mig framåt, inte vrida överkroppen för mkt och se till att det bara är armarna som pendlar). Även att inte äta minst 3 timmar innan. Mitt håll har som mest hållt i sig (no pun intended) i 1-2 timmar efteråt.
Är det däremot på exakt samma ställe som du tidigare gjort illa dig, och det håller i sig flera timmar efter så skulle jag kolla upp det noggrannare. Annars testa att läsa på om korrekt löparform och så, det har gjort under för mig.
#4 Ska absolut testa det du skriver! Är definitivt möjligt att jag har en dålig löpform då jag verkligen inte har sprungit så mycket förut. Kommer inte exakt ihåg var min gamla skada satt, tror det var på större delen av högre sida faktiskt. Den var rätt så allvarlig, ambulans fick komma och så. Hoppas inte att det är den som spökar, har tillräckligt med gamla envisa gymnastikskador 😜
// Nadja
#5 Jag hade som en liten checklista med saker jag gjorde för att bli av med mina besvär. Vad jag minns tog det för mig nästan ett halvår innan jag började se resultat.
1. Löparformen och speciellt med överkroppen då. Att titta upp, känna det som att någon knutit fast ett snöre uppe på huvudet och liksom drar hela överkroppen uppåt. Då kan inte revbenen "skava" på lungorna. Att fokusera på att andas så som kroppen tyckte jag behövde (vill den flåsa massor med öppen mun låt den göra det) Armarna i en 90 graders vinkel vid armbågen, och de skall pendla rakt framåt, absolut inte snett framför (jag brukar tänka att jag håller i ett par stavar och åker skidor, då ramlar man ju om man försöker sätta stavarna framför sig eller hur man nu skall säga) Sist men inte minst: slappna av. Spänner jag mig kommer min håll tillbaka på nolltid.
2. Bål och Ryggstyrka. För mig räckte det med ett enkelt styrkande pass i veckan. Lite situps och någon ryggövning jag kände för. Plankan var rätt effektiv.
3. Mat. Här fick jag experimentera. Man får pröva sig fram och äta närmre och närmre på träningen tills man börjar få håll. Då vet man ungefär hur långt innan man kan äta.
Hoppas du blir av med det! Vet precis hur ont det kan göra och hur frustrerande det är 😕
#6 Tack så jätte mycket!
// Nadja
Starta ny diskussion