Promenerar du något? Annars är väl det ett bra ställe att börja på? :P

Man måste inte "träna-träna" för att träna, man kan ha kul och få naturupplevelser samtidigt.
Saker man kan göra är att plocka bär och svamp, trädgårdsarbete, cykla, paddla, ro, simma, åka skidor, bygga en stenmur osv. Till och med att shoppa en hel dag är motion. 

Vad gillar du att göra på fritiden? 

Hur mycket som är lagom beror helt och hållet på dig och vilket intervall som gör det sannolikt för att du inte ska hoppa över träning.

#1 Jag promenerar inte så värst mycket så jo, det är bra att börja där. Men skulle även vilja träna så jag även bygger upp kroppen igen och orkar mer. Har tränat för en jäkla massa år sen och vet att jag mådde så mycket bättre av träningen.

#2 Jo visst har du rätt i det 🙂 Det blir ju lite träning varje dag då jag utför hushållssysslor som att städa och ränna till tvättstugan fram och tillbaka etc. Men mitt mål med träningen är att stärka upp och arbeta med kroppen för att dels bli starkare och få bättre hållning men också för att göra mig av med energi, gå ner i vikt och må bättre. Jag har inget emot att följa "träningsscheman" utan vill helst ha det så jag kan bocka av sedan att det är avklarat. Skulle dock behöva få hjälp med ett träningsupplägg då jag inte vet vad som är lagom träning för mig.

Om du börjar träna så är det också viktigt att du börjar se efter vad du äter. Om du äter fel så orkar du inte lika mycket med träningen.

Vad för träningsupplägg du borde ha är ju svårt att säga. Jag brukar pröva mig fram och jag rekommenderar att även du gör det fast det känns svårt! Sällan att man får något färdig serverat om man inte har ständig kontakt med någon personal trainer.

Det gäller nog bara för dig att vara ihärdig och pröva dig framåt. Träningsprogram som du hittar på youtube kan du ju försöka med även om det känns tungt! Gör det du kan och orkar med, pusha dig själv. Vid något skede kommer du att märka att du orkar med mer än vad du gjorde i början.

Jag är ingen expert men ser till att pusha mig själv varje dag. Från att ha varit fullständigt otränad till att försöka mer och mer med att komma iform. :) Det började med promenader, fortsatte med joggning och sen gym och till sist även jobba med sådant som jag hittar på youtube som verkligen får mig att bli helt slutskörd. Det är ju det som jag är ute efter - något som verkligen får mig att jobba och bli helt utmattad och så att det verkligen känns i kroppen efteråt. Det är ju sådan som brukar ge resultat.

Jag skulle säga, även om fysisk aktivitet onekligen är väldigt viktigt, att prio ett är viktminskning i ditt fall. Med det menar jag primärt en kostförändring. Har du motivation och energi till det finns det inga hinder att börja vara mer aktiv. Det finns dock en del risker om man bara börjar träna utan någon plan eller tanke. Tänker främst på skaderisk och så. Bäst är sådant som inte sliter så mycket på kroppen, som t ex simning, cykling och säkert utförd styrketräning.

Men som sagt… viktminskning är nummer ett, därefter kommer fysisk aktivitet i mån av motivation och ork.

#5 "Men som sagt… viktminskning är nummer ett, därefter kommer fysisk aktivitet i mån av motivation och ork."

Du menar att det yttre är viktigare än hur det inre mår? En smal kan vara mycket ohälsosammare än en tjock.

#6 Fascinerande hur du vet bättre än jag vad jag menar. 🙂

Jag vet att en smal kan vara ohälsosammare än en tjock. Det jag menar är att överviktiga, särskilt om man är väldigt överviktig, har en större skaderisk vid träning än en person med en lättare kropp. Dessutom innebär övervikten ofta att man har mindre ork att vara fysiskt aktiv. Det kan med andra ord vara viktigare att minska i vikt inledningsvis, för att sedan öka aktivitetsnivån när orken ökar.

#7 Vet bättre? Ja, jag vet exempelvis att en mening med ett frågetecken efter sig är en fråga och inte ett påstående. 

Faktiskt så är det träning man ska börja med innan man skär ner på mat, skador inträffar nämligen oftare när man har lågt blodsocker.

Nej, faktiskt (om man nu ska uttrycka sig så kategoriskt) är det så att en tung otränad kropp löper större risk att skada sig och att man därmed bör inleda sin viktminskning med kostens hjälp innan man börjar tänka på träning i någon betydande grad.

Ok, jag fattar. Tänkte bara att en fråga brukar formuleras "Menar du att… ?"

#8 Om man är väldigt överviktig så kan det vara svårt att träna. Min kille har problem med knäna pga övervikt och kan därför inte vara särskilt aktiv då han försöker gå ner i vikt så istället har han fokuserat på kosten - att äta mindra för han äter redan ganska hälsosamt.

Så jag tror att det där beror helt och hållet på i vilket skick man är i från början. Man kanske heller inte ska börja springa om man lider av alltför stor övervikt efterom det skulle tära på knäna för mycket.Simning däremot kan vara ett bra alternativ. Som sagt, det beror lite på i vilket skick man är i.

Har man ett mål som i ditt fall att gå ner i vikt, bli starkare och hälsosammare och ingen aning i vilken ände man bör börja i, så är steg ett att ta reda på vad du gillar, vilka dina gränser är i dagsläget och en plan för hur du ska förbättra och utöka dessa områden.

Vill du ha handfasta råd så hör av dig via pm så kan jag hjälpa dig komma i gång..

Jag själv är överviktig och vill träna och gå ner i vikt. Jag har lätt att få ont i lederna så jag har lagt mig på en för mig lagom nivå där jag promenerar så mycket och ofta som jag orkar och mår bra av, samt ser över vad jag äter/hur mycket. Ju mer avslappnad jag gjort den här processen, desto lättare har jag att gå ner. När jag nojjar över maten står vikten still, när jag kopplar av och bara fokuserar på att må bra så blir det balanserat i mitt liv och jag tappar i vikt. Visst, inte snabbt, men lagom. 

I mina ögon är en kombination bra. Äta bättre/mindre och ta det lugnt med träningen, men ändå göra något. Även om det är att ta trappor istället för hiss, att kliva av bussen en hållplats tidigare eller att ta en kort promenad så är allt bättre än inget!

Hej!

Jag var lite i samma sits som du för ett knappt år sedan, jag är 160 cm lång och vägde nog 90 kilo och jag var 39 år då, lite äldre än vad du är.. Det finns en skillnad och det är att jag promenerade mycket, är hundägare, men vikten ökade långsamt och konditionen var inte bra. Med diverse taskiga gener i bagaget kände jag att det var dags att ta tag i det hela.

För mig var det jäkligt viktigt att jag inte skulle misslyckas i början, mitt fysiska självförtroende är rätt lågt, så jag var tvungen att börja i princip från noll. Aktiviteten var tvungen att vara enkel att göra och jag behövde ett schema. Jag hittade det här:

http://iform.se/traning/traningsprogram/lopprogram-spring-5-km_lock

och började träna efter det och det klarade jag av, men herregud vad jag slet i början, första gången jag skulle jogga i TVÅ minuter höll jag på att kräkas av ansträngning. Men, det funkade! När jag hade klarat det här träningsprogrammet och kunde jogga 30 minuter utan paus fortsatte jag  med ett program som gick från trettio minuter till 60. Jag började mitt första träningsprogram i september i fjor och på midsommarafton i år sprang jag min första mil. det tog lång tid, men jag klarade av att springa en hel mil! Vilken seger!

http://iform.se/traning/lopning/springa-en-mil/lopprogram-spring-10-km

Vikten stod ganska still till en början men nu har jag gått ner ca 10-15 kilo och jag kör på ett träningsprogram från Maria Akrakas bok den "Magiska milen" där man efter ett år ska klara av att springa en mil på 65 minuter. hennes träningsprogram inkluderar styrketräning och löpskolning förutom själva löpningen och det fungerar riktigt bra.

Detta blir långt, men man säger ofta att löpning inte funkar på överviktiga, men det kan det visst göra så länge man är försiktig och tar det jäkligt lugnt i början. Jag har inte lagt om kosten radikalt, vi äter rätt okej som det är men mycket ÄR ju vunnet om man klarar av att ge tusan i onödigheter :) Jag kan fortfarande käka kakor och chips, men jag gör det inte lika ofta och inte i samma mängder som tidigare. Ett plus är att jag inte har dåligt samvete om jag skulle äta chips längre, för jag vet att jag har" råd" med det på ett annat sätt nu.

Detta funkade för mig, löpning är kanske inte din grej, men det finns säkert andra träningsformer med liknande upplägg, cykling, gång, simning, vad än som passar en själv. Men hoppet är inte ute, det var mest den känslan jag ville förmedla!