Jag är en sådan person som inte tycker att man ska tvinga sig till att göra saker som är frivilliga, så personligen röstar jag på att vänta tills att lusten finns där ;)

Det kan inte vara så att du bara inte hittat ditt sätt att springa på än? Det finns ju väldigt många olika sätt att springa på; t.ex. intervaller, korta sträckor, långa sträckor, uppför backar, nerför backar, i skog, på asfalt, på landet, i stan, tillsammans med kompis/hund, ensam, med musik, utan musik osv. För vissa kan det vara peppande att mäta sträckor och tider, för andra är det stressande istället. Om inget av det passar kanske du gillar att åka inlines eller cykla istället? Eller att gå på ett pass på gymmet? Eller någon annan form av konditionsträning?

Jag tycker att man ska definitivt tvinga sig själv för sen då man har gjort det brukar åtminstone jag må så otroligt mycket bättre. :)

Jag planerar mina rundor i början på veckan och ger mig ut oavsett vad. Undantaget storm, regn liknande vattenfall i kombo med åska. Annars ger jag mig ut och inte en enda gång har jag varit missnöjd med beslutet när jag kommit igång snarare njuter jag mer de rundor då jag varit omotiverad och verkligen inte vill för då känner jag mig så stark, duktig och oslagbar (liknar mest en flåsande flodhäst, men känslan är där). Jag har ett ganska långsiktigt mål och just nu är det jogg två gånger i veckan och med ett pressat schema för övrigt så planeras de in noga.

#3 Jag känner exakt likadant. Det är en oslagbar känsla. Om jag inte går så känner jag mig helt värdelös och besviken på mig själv, speciellt om jag inte har gjort något annat vettigt den dagen.

Nej, det borde aldrig finnas några ursäkter till att inte gå och jogga eller cykla osv.  Man kommer inte långt med ursäkter har jag fått konstatera. :)