Vägen vidare - Kampsport m m
Hej,
börjar återhämta mig efter 6 fruktansvärt tuffa år, då min fru insjuknat och gått bort i cancer, inte ens 40 år fyllda.
Tänker här fritt dokumentera vägen tillbaka till fysiskt och mentalt välbefinnande och börjar idag därför att jag för första gången på länge är på väg att börja träna kampsport igen. Fokus kommer ligga på kampsport till en början (har sedan tidigare 3 kyu i Aikido), men det är möjligt att även annan träning kommer noteras.
Fråga gärna om det är något ni undrar, kommentera gärna. Kommer läsa alla kommentarer, men lovar inte att jag kommer hinna svara ;)
Första karateträningen (3 kyu Aikido, aldrig provat Karate)
Kittlar i magen två timmar före träningsstart. Undrar hur dojon kommer se ut, vilka nya människor jag kommer möta, hur träningen är. Kommer jag orka? Växa som människa?
Hoppas så att det här är vägen bort från sjukdom och isolering, har saknat Budon väldigt sedan jag slutade med Aikido. Plockat ihop en komplett gi av mina två gamla dräkter. Mindre än två timmar kvar…
Härligt! Hoppas du kommer tillbaka till dina färdigheter snart. Tränar själv judo och ju jutsu men har bara tränat aktivt ett par år drygt.
/ Skogshumblan
Medarbetare på tarot och healing.
"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.
Hoppas du hittar ditt nya JAG, det tar tid med sorg och träning är bra att bygga nytt med och träffa nya bekantskaper, men framförallt finna ett inre ro i allt kaos som varit.✨
Är själv intresserad av Aikido, försökte få ett av barnen att gå, men det blev bara 2 testgånger. Jättetrevlig tränare, blev som sagt sugen själv att träna.
*Ni behöver inte älska mig, jag vill bara vara med på ett litet hörn…
Länge sedan jag skrev här, men nu är det dags igen! Mycket positivt har hänt i mitt liv sedan senaste inlägget, Karaten är en viktig del i vägen "tillbaka". Har nu tränat i snart ett år och hunnit gradera en gång (till 8 kyu). Hinner inte träna så mycket som jag borde/skulle vilja, men idag är det dags att ta på sig gi:n igen för andra gången i år :)
I torsdags upptäckte jag ytterligare en pusselbit när det gäller mental och fysisk utveckling, något som kompletterar kampsportsträningen på ett utmärkt sätt: Parkour. Parkour utifrån mina förutsättningar och utifrån att jag inte är någon ungdom längre :D
Bäst av allt är att det är sönernas brinnande parkourintresse som smittat av sig och att vi kan gå ut och träna tillsammans. Jag gör mina enkla, grundläggande övningar (mitt första "move" blir en "lazy vault" över räcke), långsamt och avslappnat på samma sätt som jag skulle träna en kata. Barnen gör sina snabbare, mer fysiskt krävande rörelser. Resultatet blir en social samvaro utan konkurrens men präglad av glädje, samhörighet, personlig utveckling och upptäckarlust. Glad att ha återfunnit "glädjen i att träna kroppskontroll och uthållighet" (som egentligen funnits där hela livet) igen.
Övertygad om att jag kommer träna allt mer fram över och ska nog snart ha blivit av med de 3,6 kg övervikt som sommarens brutna tå och vinterns stillasittande bidragit till. Ha det gott allihop - keep moving! :)
Starta ny diskussion