Mer muskler så förbränner kroppen mer, Sen blir man ju ingen direkt bodybuilder på t.ex ett år :d

För att bygga muskler krävs ett kaloriöverskott i kombination med tung styrketräning. För att gå ner i vikt (tappa fett) krävs ett kaloriunderskott i kombination med tung styrketräning. Så i regel nej.

Ok så jag kommer inte få några muskler av detta men kommer kanske tappa nått kilo? :)

Allt beror på hur du äter.

Sen blir man ju mer slimmad av styrketräningen även om man inte minskar i vikt. Omvandlar du fett till muskler blir ju kroppen "snyggare" utan att du har minskat i kg på vågen.

#2 Det är absolut möjligt att minska i (fett)vikt samtidigt som man bygger muskler.

För mig står det oftast helt still på vågen när jag tränar, så uppenbarligen ligger jag i någon form av energibalans. Ändå blir jag starkare och mitt midjemått minskar. Det borde innebära att fettet minskar och musklerna ökar.

Det intressanta är att om jag slutar träna helt kickar viktminskningen igång. Förmodligen kompenserar jag en högre aktivitetsnivå med att äta mer. Jag väger och mäter ju inte maten så jag vet inte, men det borde rimligen vara så. Att äta mer är då inget jag gör medvetet, utan jag ser alltid till att äta när jag är hungrig och sluta äta när jag inte är hungrig längre. Träning gör mig förmodligen hungrigare.

Jag har läst en bok om det (att bygga muskler samtidigt som man minskar i vikt), "Men´s Health" TNT diet. Har den utlånad just nu så jag kan inte detaljkolla referenser, men den är inte så dyr så köp den gärna.

#6 Styrka är inte detsamma som muskelmassa

#7 Sant. Dock brukar musklerna bli aningen större tillsammans med ökad styrka. I alla fall upplever jag det så… fast jag kan ju ha fel.

Tack för svaret!. Man kanske helt enkelt ska lyssna på kroppens klocka då och tänkte på att stoppa i sej nyttig mat.

Först kanske man ska ta reda på vad som verkligen är nyttig mat.

Det kan vara mycket annorlunda än man tror. Det är svårt att kombinera att bygga muskler och samtidigt tappa fett; de två brukar hänga ihop både på vägen upp och ner. Man får hitta på en metod att överlista det. Att helt enkelt gå ner mer i fett än muskler och gå upp mer i muskler än fett - omväxlande. Gaina och deffa.

När man deffar utesluter man kolhydrater och ersätter dem med fett i kosten, för att hålla insulinnivån låg. Insulin är hormonet som stöder tillväxt, både i muskler och fett. Du får alltså skippa bröd, pasta och ris, kanske också potatis, men se till att det finns ordentligt med fett i maten, för att kunna tappa fett. När musklerna ställer om sig till att bränna fett, så kan de ta ut det från lagren. Så länge man håller insulinet högt med att äta kolhydrater är det mycket svårt att göra uttag ur fettlagren.

#10 Deffar behöver inte nödvändigtvis att man ska utesluta kolhydrater. LCHF-aktig kost funkar inte för alla, och det är mer logiskt att utesluta mer fett än kolhydrater i kosten eftersom fett motsvarar ca 9 kcal/gram och kolhydrater är 4 kcal/gram (som protein). Med det försöker jag inte antyda att man kan äta vad som helst sålänge man äter sina macros, men att man kan bli mättare på kolhydrater eftersom man kan äta mycket mer volymmässigt av dessa i jämförelse med fett.

#11 Det är ett grovt felslut där. Det handlar inte om att bli "mättare", utan det handlar om att hålla sig mätt länge, och att inte ha en stor mängd insulin cirkulerande i blodet. När man äter kolhydrater frigörs insulin, ocjh även om du tycker att du blir "mättare", så kommer du inte att använda de där kolhydraterna som bränsle, utan levern bygger om dem till fett, varav en relativt stor del är triglycerider.

Det är rent struntprat att LCHF inte skulle fungera för alla. Det gör det, helt enkelt. Och omvänt likaså. Det är egentligen ganska gammalt och inte något nytt påfund, och  det fungerar därför att man ställer in cellerna till att bränna fett. När man äter en stor andel kolhydrater ställer man in metabolismen till att spara undan i fettlager, om man inte förbränner allt. Och det gör man inte på några futtiga träningspass.

#12 LCHF fungerade inte för mig, jag kombinerade det med tung styrketräning i ett halvår. Jag var trött, fick dåliga resultat på gymmet och min kroppskomposition fett/muskelmässigt förändrades inte (gjorde mätningar). Tappade lite fett dock. Började för några månader sedan våga mig på att äta kolhydrater igen, jag kan antyda ett sexpack på magen, har droppat 10 kg under deffen och ökat mina max i grundlyften markant. nej LCHF fungerar inte för alla…

Så länge man inte har kraftiga insulinstörningar så kan jag inte riktigt se vitsen heller med LCHF, om man nu inte skulle tycka om att äta på det viset.

@12 och 13

Jag förstår vad som menas med uttalandet att LCHF fungerar för alla… på det sättet att om man äter det (finns många som tror att de äter LCHF, men som inte egentligen gör det) kommer vissa specifika metabola förändringar ske för samtliga. Särskilt om man äter ketogen LCHF. Hur mycket kolhydrater och protein man tolererar för att komma i "nutritional ketosis" varierar dock och behöver experimenteras fram individuellt.

Däremot kanske det inte fungerar för en särskild individ med specifika mål i sitt idrottsutövande eller tränande. De metabola förändringar som sker på LCHF är kanske inte nödvändigtvis önskvärda för maximal prestation i vissa sporter eller träningsformer.

T ex berättar professor Tim Noakes om en triatlon-atlet som efter att han begränsat sitt kolhydratintag till ca 20-30 g per dag inte kan prestera alls. Efter att han ökat kolhydratintaget till ca 100 g per dag presterar han dock bättre än någonsin. Innan kolhydratrestriktionen konsumerade han ca 500-700 g kolhydrater per dag.

När det gäller vilken mängd kolhydrater per dag som är optimalt måste man ta hänsyn till att vi alla är olika individer med olika mål i livet. Det går inte att generalisera så grovt att alla ska äta det ena eller det andra. Ämnet är helt enkelt ofantligt mycket mer komplext än så.

Nej, ketosen är inte nödvändig, eller det som ibland kallas "optimal ketos", utan det handlar mer om att se till att få i sig rätt makronutrienter för målet man vill nå.

Om man är smällfet och bara vill gå ner i vikt, så har man troligen mer muskler än man behöver när man har minskat hundra kilo i vikt, och då är det inte någon stor förlust att också bli av med en del muskler.

Här var frågan att BYGGA MUSKLER och BLI AV MED FETT, och då är frågeställningen och målet lite annorlunda. För att bygga musklerna använder man samma process, dvs man ser till att det finns tillräckligt med insulin för att bygga, och att det finns tillräckligt med protein för att det man bygger inte bara ska bli fett.

Sedan, när man har ökat lite i massa, vilket är både fett och muskler, så vill man minska fettet. Men man kanske inte vill bli av med musklerna? För att minska fettet måste man sänka insulinhalten, och det gör man genom att minska intaget av kolhydrater, så att insulinet går ner och musklerna får bränna fett. Blodsockret kommer då att reserveras för hjärnans behov framför allt, och med mer måttlig glukoneogenes (processen som kan tära på musklerna), tappar man inte så mycket muskelmassa som om man skär ner rätt av på maten.

Så kroppsbyggande, att bygga muskler, är inte LCHF, utan det är en medveten metod att få mer muskler, det som är ämnet för den här tråden. När man deffar, är metoden i stort identisk med LCHF, bara med skillnaden att eftersom det handlar om kroppsbygge deffar man en begränsad tid, och sedan upprepar man processen, att bygga och därpå deffa. Varje gång man äter mer kolhydratrikt kan man bygga sina muskler, samtidigt som också en del fett lagras. Varje gång man deffar tappar man förhoppningsvis mer av fettet än av musklerna.

#12, det är obetydligt lite av kolhydrater som blir omvandlat till fett om man inte antingen överäter rejält eller väldigt fettsnålt (typ under 10E% fett).

#16 Jag vet inte om du medvetet vill missleda, eller om du bara har någon slags kortslutning i tankebanorna?

Det har inte fullt så mycket att göra med att kolhydraterna omvandlas till fett, som att insulinet stöder tillväxt och inlagring av fett, och att det därvid hindrar att fettet förbränns. Frågan här var ju att bygga muskler och bli av med fett.

Det är alltså i högre grad insulinet som vållar problem att bli av med fettet än eventuell omorganisering av molekylerna i kolhydraterna. Så länge man tillsätter kolhydrater så förbränner man främst kolhydrater, eftersom bukspottkörteln utsöndrar insulin för att hindra blodsockret att nå farlig nivå. Under tiden kan man inte bränna fett i någon nämnvärd omfattning, och frågan i rubriken handlade ju om att BLI AV MED fettet.

Så även utan att överäta, hindras Fettförbränning så länge det finns gott om kolhydrater. Jag ser inte något bra skäl till att göra det svårare att bli av med fett genom att sätta i sig kolhydrater, när det är så mycket enklare att skära ner på dem och ersätta den energin med fett, som inte kräver insulin.

#17, personliga påhopp undanbedes.

För att komma till sakfrågan så var min kommentar riktad mot detta stycket: "… kommer du inte att använda de där kolhydraterna som bränsle, utan levern bygger om dem till fett, varav en relativt stor del är triglycerider". Jag trodde det framgick av sammanhanget. Jag ville påpeka att det inte stämmer så att inte den myten sprids vidare i onödan.

Ojdå, lapsus från min sida, förlåt mig tick. Helt rätt att större delen av kolhydraterna ändå används som bränsle.

Och visst är det rätt att man kan nå högre maxprestation när man också har tillgång till hög kolhydratförbränning, vilken ofta är anaerob till stor del. Men frågan i inledningen var inte höjd maxprestation, utan att bli av med fett och bygga muskler, och det kan nog vara svårare med långvarig LCHF, som har nämnts här.

Men jag har inte föreslagit att någon ska gå över till att resten av livet gå på fettrik och kolhydratreducerad kost, även om det kan vara bra för väldigt många. Jag har nämnt att man kan använda en periodisk växling mellan att äta upp sig och att deffa, för att just bygga muskler och bli av med fett, precis som frågan i rubriken lyder.

Det handlar mer om vanligt muskelbygge än att äta en modediet.

För att bara svara på TS fråga så…

Jag har byggt muskler, ökat flera cm här och där samtidigt som jag ligger på ett stadigt kaloriunderskott. Det är lättast i början om man är relativt otränad och blir klart svårare med tiden. Men det går.

Jag är noga med att äta rätt de kalorier jag stoppar i mig men jag äter både fett, och kolhydrater men mest protein.

#19, tack, ingen fara.

Det är en intressant diskussion och man kan nog teoretisera hur mycket som helst. Om jag ska försöka tillföra något till den skulle jag säga att #20 är inne på rätt spår för TS - det är antagligen inte så viktigt för nybörjare att försöka optimera allting. Fokusera på att äta riktig lagad mat och tillräckligt mycket för att orka träna (tungt) så löser det sig nog i första skedet. När utveckling planar ut kan man börja optimera.

Tack för allas svar!!