Känner igen mig på det du skriver, så här gjorde jag.

Jag ändra tankegången och sluta tänka 'si och så många kilon ska jag ner på si och så många veckor', jag sätter inga sådana krav på mig själv för att undvika besvikelse och stress, istället börja jag tänka "jag ska ner till en viss vikt men det får ta den tid det tar och träningen får gå i min takt" på så sätt kan det lika gärna ta ett par månader som år, hur som når jag ändå det slutgiltiga målet i min egen takt.

Mitt godissug blev jag av med genom att sätta ner foten och själv säga "stopp" och när jag får mitt sug tänker jag bara på att jag ska kämpa mot min egen hjärna eftersom det är hjärnan som talar om att du ska äta godis.

Sista godiset jag åt var på nyårsafton, hade satt det som slutdatum, och jag tänker inte ge med mig för något sug.

Jag är heller inte den som gillar att springa, inte heller kan jag springa längre. Men jag har däremot träningsredskap hemma där favoriten är Crosstrainer som jag inväntar en ny av sen är vissa övningar framför WII U roliga, de få jag klarar av att göra.

Så har du något träningsredskap hemma eller till och med WII U eller WII så kan du ju börja där annars finns många enkla övningar man kan göra utan redskap eller om man vill köpa lite billigare redskap som tex pilatesboll och hantlar så finns det att hitta på tex Biltema.

Sätt realistiska mål till att börja med. Genom att nå delmål blir du mer motiverad att fortsätta din resa. 10 kg på 3-4 veckor är inte realistiskt. Det tog väl inte 4 veckor att lägga på sig den massan, så låt det ta den tid det tar och ge inte upp när det känns tungt!

10 kg på 4 veckor! Hjälp säger jag. Jag tycker synd om din kropp! Pressa den inte så hårt! Har du något kostupplägg? Någon meny? Ska du äta efter en viss diet? Eftersom du är hungrig hela tiden så kanske LCHF skulle vara något för dig, den kosten hjälper dig med sötsuget också (http://kolhydrater.ifokus.se/, mycket hjälp att få) 
Sen är det mycket lättare att ta en del i taget. 
Del 1: Nytt kostupplägg! Ex. inget godis, osv
Gör gärna upp en meny! Detta ska jag ät till middag, detta till lunch osv! Då har du en fast plan att följa och om du inte har handlat något annat så finns det inte. Släng ut allt godis och alla kakor ur huset. Det som inte finns går inte att äta! 

Del 2: Träning! Ska det vara gym, löpning, simning, cykling? Kanske underlättar om du köper ett gymkort eftersom man då vill ha valuta för pengarna? Gör upp ett schema! Hur många gånger i veckan? Hur länge? Hur intensivt osv. Eller ha som mål att gå och träna. Alltså att ha genomfört träningen är ditt mål. 

Del 3: Utvärdering! Behöver något ändras?

#1 Tack så mycket! :-) Det som fick mig att tänka om nu var det du skrev, "jag ska ner till en viss vikt men det får ta den tid det tar och träningen får gå i min takt" på så sätt kan det lika gärna ta ett par månader som år, hur som når jag ändå det slutgiltiga målet i min egen takt." Det lät väldigt klokt och bra! Jag gillar att springa men att ta mig ut och springa är svårt, men när jag väl är ute så springer jag. Jag fick ett tränings spel förra julen som jag blev jätte glad för, men inte spelat det så mycket. Får sätta igång och göra det! :-) #2 Ja, det har du rätt i. #3 Kostupplägg? Nja… Inte direkt. Jag äter det som serveras på bordet, så jag bestämmer inte direkt vad jag ska äta. Därför är det lite svårt att gå på nån diet när man bor hemma med en hel familj. Slänga ut allt godis osv. funkar inte riktigt då jag bor hemma, men jag kan se till så jag verkligen står emot och sätter ner foten! Jag får inte äta nåt sånt. Träning! Jag springer ute på löprundor, ca 30-60min, det är olika. Jag har tillgång till ett riktigt gym, så ska försöka komma igång att träna där. Om jag slutar äta godis och allt onyttigt, och tränar som jag ska, tänk så går jag upp i vikt ändå när jag äter mat? Då kommer jag sluta äta…

Fråga - hur gammal är du? Vad väger du och hur lång är du? Frågar detta eftersom många (MÅNGA) verkar tro att man måste gå efter en siffra och jämföra med andra. Du kan tycka du är tjock när du egentligen inte är det. Sen att gå ner i i vikt tar tid och man måste ha tålamod. Jag tror inte du kommer gå upp i vikt så länge du sköter dig men som sagt din kropp kanske inte vill gå ner i vikt. Det måste man också ta hänsyn till. Och sluta äta kommer inte lösa dina problem, snarare tvärtom! Om du hamnar i någon form av ätstörningsbeteende gör det dig sjuk, tar tid från ditt liv då du kunde gjort annat och skära av dig socialt.
Om du nu verkligen måste/vill gå ner i vikt så, tycker jag, det enklaste sättet är att skära ner på kolhydraterna (potatis, ris, pasta, bröd). Potatis innehåller minst kolhydrater. Undvik pasta och vitt ris. Frukosten kan du kanske bestämma själv? Gröt, kokt ägg, grovt bröd med pålägg, äggröra, neutral fil/yoghurt med sockerfri müsli/bär. Antar att du äter skollunch? Fyll på med grönsaker och ta lite kolhydrater och kött/veggie-tillbehöret.

#4 Varför springer du? Är det för att du tycker det är roligt och att du verkligen gillar träningsformen? Iså fall är det väl ok. I annat fall kan du hellre träna nåt du gillar.

#6 Jasså?? Är det onödigt..? :-( Det är väl inte det roligaste men…

#7 Det beror ju som sagt på varför du gör det. Gillar du det är det väl bra, som sagt, men om du inte gillar det är det förmodligen bättre om du tränar nåt annat.

Saknad Motivation är den största orsaken till att många inte bibehåller sin träning. När jag själv inte hade så mycket motivation funderade jag på när jag själv skulle börja få min motivation till att börja träna mer, och verkligen bibehålla min träning. Jag funderade på varför inte jag hade någon motivation men andra verkade ha det. Då slog det mig att jag inte kommer vakna upp en vacker dag och känna "guud vad jag är motiverad för att verkligen satsa järnet nu!!". Visst, den tanken slår alla, men att ha kvar den tanken är inte långvarig.

För att bli motiverad krävs det resultat. Får du ut resultat av din träning känner du dig motiverad. Alltså får man bita i det sura äpplet, ta sig i kragen, och börja träna. Man får ha tålamod på att få synliga resultat, och det är först då man känner sig mer motiverad. Ofta krävs det inte många veckor innan man känner sig psykiskt starkare och bättre, och det kan ge en motivation till att fortsätta träna för att må bra. Ytterligare några veckor på det så får man kanske synliga resultat som motiverar en till att fortsätta mer. Så är det för mig i alla fall 😉

Det jobbigaste är att komma igång, sen blir det allt lättare och lättare när man får resultat både psykiskt och fysiskt. Detta är vad jag tycker och känner, andra kanske tycker annat, men detta är utifrån mina åsikter och erfarenheter 😉 Lycka till med att komma igång!