Jag tänker att nu ska jag krossa de som har förstört mitt liv! Jag tänker att om jag boxas så är de den personen som jag slår på, hjälper!

#1 Låter som ett bra sätt att förvandla gamla aggressioner/frustrationer till något riktigt bra! Starkt!

#2, det är det kan jag lova, man får ett sånt rus så man ser rött typ!

Löpning- Tänker varenda fult ord som finns för att orka varje meter. Gym- Fokuserar i lugn och ro på vad jag ska göra, hur övningen går till och att man vill utföra allt rätt så att man sedan kan öka i vikterna. Ridningen- Fokuserar alldeles för mycket. Tänker på vad som kan hända under passet. Simningen- Tänker på hur föregående pass brukar gå och taggar till för att klara alla simsätt perfekt.

Styrketräningen börjar jag nästan alltid passet med att under uppvärmningen tänka "när får jag gå hem", men sen när passet börjar är det nästan som att meditera. Jag är helt uppe i hur jag ska hålla kroppen och på att orka det där lilla sista i varje set. Så jag får väl säga att jag är lugn och avslappnad, även när svetten rinner ;) 

Löpningen. Springer jag intervaller tittar jag på klockan och tänker "bara 15 sek, det klarar du! och sen då "bara 10sek, det klarar du!" etc. Likadant om jag springer en runda och det börjar gå segt, "spring bara till lyktstolpen där" också sätter jag upp nya mål hela vägen hem. 

De gångerna som jag allvarligt funderar på att bara skita i alltihop och gå hem (vilket tack och lov är mkt sällan numera), tänker jag på vad jag åstadkommit och att det vore jävligt surt att börja om igen.

Träning är det sista jag har i huvudet när jag går och lägger mig och det första jag tänker på när jag vaknar. Med dessa ständiga tankar blir det som en förlösning när jag kommer till gymmet. Hög musik i lurarna, total fokus och krigarmode on.

In, kötta som ett jävla djur, dra hem och få äta en massa mat. Lyssnar på 'The Cut Above' 90% av gångerna när jag drar till gymmet, peppar min skalle rejält. Sen så peppar det lite när jag ständigt får blickar av andra, på gymmet jag ska börja har jag inte sett en enda tjej som lyfter mer än de små hantlarna, antar att jag sticker ut ganska rejält. Hardcore

Jag har träningen mycket som en tid för mental avslappning/återhämtning. Det är alltid mycket i skolan, långa listor med saker att göra och vardagen för mig är så gott som alltid stress, stress och stress. Jag har bestämt mig för att låta träningen (all fysisk aktivitet) få vara helt fri från tankar på måsten. Det ska vara en stund för mig själv där jag inte behöver fokusera på något annat än det jag gör just då. Tror att jag generellt sett är ganska fokuserad - bra musik på hög volym, väldigt "här och nu" och myycket fokus på teknik, övningar och repetitioner. Det går liksom naturligt, eftersom jag alltid är inställd på att träningen ska vara stressfri. Kör helt enkelt bara på, haha.

Jag försöker att inte tänka så mycket alls fram till just innan jag ska lyfta. Om jag funderar för mycket hinner tankar i stil med "fy vad detta kommer bli jobbigt" leta sig in i huvudet. Därför försöker jag hålla undan tankarna. Just innan jag ska lyfta kan jag plocka fram lite "jävlar anamma" och köra så det ryker. Eftersom jag för protokoll över mina resultat har jag alltid något att tävla mot och då blir det enklare att motivera sig att ta i ordentligt.

Vet att när jag lyfter tänker jag gravitationskraften som en liten tecknad djävul som jag är riktigt jäkla sur på och MÅSTE vinna över (Snacka om Power puff pinglorna - tänk). Och; Jag är i vanliga fall en bra förlorare, men just denna är det otroligt viktigt att vinna över, annars skulle nog mitt självförtroende sjunka till botten.

Väl på gymmet lyssnar jag gärna på utsuts (fest) musik, riktigt hård house är också grym… Känner mig stark och håller full fokus. Älskar den personen jag är på gymmet och dras därför dit.

"Det här är ngt jag är riktigt bra på."