Eftersom tjejer lägger på sig så otroligt lite i muskelmassa per år i jämförelse med killar så borde du ligga på ett kaloriöverskott så att du går upp runt 1 kg utsträckt på 3 månader. Det ska alltså gå väldigt långsamt. Under min första bulk åt jag 600 kcal överskott, vilket resulterade i + 5 kg på 2 månader.

Kör nu på ett väldigt lite kcal + (min basal ligger på 1600) och äter ca 2300 kcal/dag. Du får ge det tid helt enkelt! Testa en månad med att äta 1800 tex, eftersom det ligger mitt emellan att du går småhungrig, och 1900 där du går upp markant. 

Själv tränar jag främst efter styrkelyften (marklyft, knäböj, axelpress och bänkpress) och gör isoleringsövningar efter det. Hela kroppen utspridd över 4 dagar (9/10 gånger ingen cardio dessa dagar, ev Hiit på löpband eller crosstrainer för att köra slut) och den femte dagen kör jag cardio(sprints, hiit. planerar att köpa hem ett traktordäck och släde) och tränar på explosivitet samt mobilitet för att förbättra min knäböj och marklyft. 

Med detta så står jag ganska stilla på vågen. Har legat på 78-79 länge (började gå ner från 82 från min bulk) och nu märker jag mer att jag blir fastare i kroppen samt förändrade mått. Eftersom jag har en del fett kvar så förväntar jag mig inte riktigt att vågen ska gå på ena eller andra hållet nu då talet på vågen är densamma om jag tappar lite fett och lägger på mig lite lite muskler. Tar creatine också så det påverkar vätskenivåerna en del. 

En grejj att tänka på. Jag var själv väldigt rädd för att äta mycket innan, eftersom man känner sig som en vattensäng/marshmallow hybrid under bulk, men skit i 'bulk' och 'deff' och försök tänka på 'lean gains' Precis som jag märker med min kropp nu så blir jag av med fettet i takt som jag fortsätter lyfta och äta som jag gör, så där är egentligen inget att oroa sig för. Det tar ju som sagt år att lägga på sig massa så även om man känner sig som en tunnis nu, så kommer det synas mer om ett år. Tittade på bilder av mig för ett år sedan. Såg ut som en jävla kassler då haha. Har fått rätt schyssta armar och rygg nu iaf (y)

Det är mest att man måste våga köra på det som verkar funka bäst c: Mycket bättre i längden än att äta som en gris några månader för att sedan deffa bort det man grisat på sig haha… Hoppas jag kunde hjälpa lite iaf ;p

Om jag hade varit du så hade jag skilt på kondition och lyfta. Eftersom du vill bygga så lägg mer fokus på det och träna kondition för att bibehålla en vettig kondition.(Dvs helst på olika dagar) (Finns bodybuildare som inte kör kondition men det är ju bara knäppt enligt min mening, det handlar väl om fitness också och inte bara att se stor ut liksom? haha)

Istället för att tugga 30 -60 min på löpband eller crosstrainer, testa att köra Hiit/Tabatha med bara kroppen, ev redskap till. Kör intervaller, tex 50/10 eller 20/10, i 10-15 min. (Finns massor med exempel på youtube, det är bara till att söka. Zuzkana Light på youtube är riktigt bra!).

Varför Hiit tänker du kanske? Well, titta på en sprintare, och jämför h*n med en långdistanslöpare. Point proven.

Tack för utförliga och bra svar!

Ja det är väl typ något sådant läge jag jagar där vågen står hyfsat still medan jag förbränner fett och ökar muskelmassan i stället för att fara som en jojo upp och ner - känns onödigt slitsamt för kroppen? Men att hitta det där jädra läget är ju som förgjort!

Jag är alltså 172 cm lång, väger 63,3, tränar 3 splitschema 2 gånger/vecka (alltså 6 pass) och försöker få in kondis och simning där jag orkar. I övrigt är jag i princip helt stillasittandes, försöker finna vardagsmotion men det går väl sisådär i sommarvärmen att masa sig ut och stekas och svettas etter mer. 25 bast också ifall någon vill räkna.

Jag får mitt BMR till ca 1450 om jag inte räknar in träning alls, och 1750 kcal/dag för att stå still i vikt. Om jag räknar med träningen ska jag äta 2500 kcal/dag för att ligga still i vikt, vilket är komplett bullshit… Har testat flera olika räknare på nätet, men tydligen räknas inte styrketräning som träning då.. 🤦‍♂️

Så blir det lagom att äta 1750 kcal/dag? Det blir ju rent teoretiskt inget kcal + alls? Men det är väl vad som verkar passa mig bäst utifrån vad vågen visar.

Lita inte på sådana räknare. Av erfarenhet så kan jag säga att de inte funkar så värst bra, utan bättre som en ungefärlig riktlinje. Testa på runt 1750 i någon måndag och se vad som händer. Det är det enda du kan göra i princip :)

Tack!

@TS "Jag vet ju att man inte bara kan gå upp i muskelmassa utan en del fett slinker med, men vad är acceptabla nivåer?"

Om du tränar hårt på en ketogen kost, vilket absolut är möjligt att göra, kan du med stor säkerhet gå upp i muskelmassa och samtidigt gå ner eller stå still i fettmassa.

Huruvida man kan bygga, och hur mycket man kan bygga, är genetiskt betingat. Beroende på hur ens träningsvanor ser ut sedan innan kan nog de flesta bygga åtminstone lite, men bara för att en person ser biffig ut betyder inte det att alla kan se lika biffig ut, oavsett hur mycket man tränar och hur rätt man äter.

Det enklaste måttet är: ät lagom mycket. Det låter snusförnuftigt, men jag menar ungefär samma som sagts tidigare. Utan att räkna kalorier, så kan du kolla att du står någorlunda still i vikt, samtidigt som du succesivt blir starkare. När styrkeökningarna uteblir är det dags att ta det lugnt en vecka, sedan köra hårt igen. När det inte funkar längre, se över träningsschemat, och göra ev förändringar där, när ovanstående inte funkar längre, så är det läge att se över kosten och snäppa upp den lite. Och då handlar det oftast om att öka på med lite mer mat. Kanske ett ägg till varje dag. En matsked matfett extra varje dag. En potatis till. Typ så. Se principerna kring Leangains. // Patrik

#7 Tyvärr, det är för bra för att vara sant i mitt fall - jag har en hormonrubbning. Jag ligger på gränsen till att få levaxin (egentligen ska jag få det) men läkarna vill inte skriva ut, då risken tydligen är stor att jag snarare blir sämre. Mitt TSH - värde är instabilt, så jag växlar mellan över och underproduktion. Finns alltså konstaterat via prover. Detta gör att jag lägger på mig så till den milda grad att jag riskerar fetma om jag ska lyssna på min kropp. Jag har ett helvete med konstant, hunger, energibrist, tappar stora tussar hår och mår kort sagt skit i perioder. Vaknar på nätterna av strypningskänslor och allmänt konstant obehag i halsen 24/7. Ja, jag har krävt second opinion. 

Men i övrigt är det bra råd jag får, tack för dem.

Det måste vara detta som ställer till det för mig, jag finner ingen logik i min kropp annars, oavsett vad läkarna säger. Jag menar, när jag bantade som hårdast åt jag 600 kcal om dagen och tränade bort ca 350 kcal av dem på gymmet - gissa hur man mår efter ett tag. Ändå kom jag aldrig i mål. Däremellan kunde jag äta 1700-1900 kcal och vara viktstabil.. Nu har det svängt igen och jag äter runt 1400-1500 kcal och går sakta uppåt, men är för hungrig för att klara det i längden. Min kropp är så jädra inkonsekvent att jag håller på att bli knäpp. Att räkna kcal känns i ärlighetens namn helt värdelöst, det funkar ju ändå inte. Men visst, jag får siffrorna på köpet när jag räknar macros i shape-up. Sen hindrar det mig väl ifrån att överäta (eller ja, äta så jag mår bra).

Jag har provat diverse dieter, inget fungerar i längden. Det enda som känns hållbart är någorlunda begränsat kolhydrat och fettintag.

Men jag vet inte, det kanske inte är sköldkörteln ändå, det kanske bara sitter i huvudet… Idag är jag bitter.

#8. Det låter jobbigt. Har du testat att äta Lchf eller Paleo?

Ja, LCHF gav mig väldigt komplicerade födoämnesallergier och magproblem bland annat.

Paleoinspirerat/ low-carb är det som funkar bäst för mig, men inte för strikt. Så jämn blodsockerkurva som möjligt är viktigt för mig då jag är sockerkänslig/före detta "sockerberoende". Mycket protein för att hålla mig mätt och för att gynna proteinsyntesen ihop med träning.

Jag äter gärna stora mängder grönsaker och sallad, t.ex. broccoli, blomkål, haricot vertes, groddar, bladsallader, tomat, gurka, svamp, paprika, lök, squash med mera. Jag är ytterst sparsam med rotfrukter, majs med mera, men jag äter det. Samma med t.ex. vita bönor.

Äter också kvarg med lite blåbär/hallon som mellis ibland, och keso tycker jag är ypperligt till maten. Gott och mättande.

Försöker välja bra kött så som fisk, ordentliga köttbitar (t.ex. kotlett, rostbiff, högrev till grytor mm) och kyckling. Skippar för det mesta korv och mer procceserade produkter.

Frukt äter jag kanske nån gång i månaden, knappt. Det är gott men inte nödvändigt i kosten, så jag sparar hellre energin till "riktig mat". Samma med nötter, för energirikt, mättar ingenting.

Jag försöker äta på regelbundna tider, lagom portioner, tar inte om, småäter inte utöver planerade mål.

Jag äter lite fullkornspasta, fullkornsbulgur, potatis och havregrynsgröt i kolhydratsväg. Dock endast havregrynsgröt som återkommer dagligen, annars blir det några gånger i veckan.

Ok! Det låter ganska vettigt. Men.. Gluten framförallt, även mjölkprodukter, borde uteslutas. Du kan sannolikt lida av "Leaky gut". Om du skulle klara av det så rekommenderar jag att du äter enbart kokta grönsaker och rotfrukter, kött, fisk, äggulor, kyckling, smör, kokosfett, Extravirgin oliv- och rapsolja, samt mindre portioner av jasminris, quinoa, bär, och råa salladsgrönsaker. I tillägg till det probiotika och/ eller syrade grönsaker (i små, små portioner) + hemgjord buljong på tex kycklingskrov och grönsaker. Ingenting annat i några veckor och se hur det känns. Kosten ovan är en något liberal variant av GAPS, SCD, och Paleo- autoimune protocol. Den kosten är avsedd att ta bort sådant som irriterar/inflammerar tarmen och som leder till Leaky Gut. Den ska även tillföra sådant som underlättar läkning av tarmarna. Läckande tarmar antas i dag av många vara grundorsaken till många autoimuna sjukdomar och div mag- och Tarmsjukdomar. Googla gärna på Leaky Gut, GAPS, SCD, och PALEO- autoimune protocol. // Patrik

#11

Hur fick du fram den sannolika kopplingen utifrån rubbningar i produktionen av tyroideahormon? Vad jag kan läsa mig till så är inte hyper-/hypotyreoidea symptom på leaky gut.

#8

Har du fått en antikroppsprofilering för att utesluta sjukdomar som påverkar produktionen av tyroideahormon, ex. Hashimotos sjukdom?

#12. Tja, det beror ju så klart vad man söker, och vad man är ute efter. Vill man ha solklara bevis, så kan det bli svårt i många fall. Det är ju du så klart medveten om…. Du har ju ifrågasatt liknande info förut. Men som jag skrev så är det i dag många som ser sannolika kopplingar, mellan tex gluten, Leaky gut, SIBO, IBS, Chrons, och diverse autoimuna sjukdomar, bl.a. Störningar i tyroidefunktionen och sjukdomar som Hashimotos, Diabetes typ-1 mm. Man kan oxå se att oerhört många blir hjälpta av en kost ungefär som den jag beskrev ovan.Om du verkligen vill veta mer så finns det massor att läsa. Vill du bara ifrågasätta och efterfråga tydliga bevis så är det upp till dig. Du kan läsa mer bl.a. på the Healthy sceptic, the perfect Health diet, GAPS, mm, mm… Om du vill. Sen är det ju så klart valfritt vilken info man vill ta till sig.

Personligen så tycker jag att man har oerhört lite att förlora, och väldigt mycket att vinna, på att ge en sån enkel grej som en kostförändring, som beskriven ovan, några veckor, och sedan utvärdera, och ta ställning till hur man ska gå vidare..

Jag har kikat en del på GAPS med mera, jag har medicinerat i många år med både omepreazol och senare nexium (kronisk magkatarr och glapp magmun pga min EDS så jag får frätskador), har tarmskador och inflammationer som krånglat (därav konstiga födoämnesallergier som "kommer och går"). 

Jag försöker så gott det går att äta läkande mat, men jag lyckas inte helt och fullt att ta bort spannmål och mejerier. Jag är helt enkelt för matglad och tappar lusten helt att försöka sköta kosten. Jag klarar definitivt perioder på så strikt kost, och jag har ju läkt min mage väldigt mycket redan. Från att ha haft typ 3 st A4 papper på saker jag inte tål, och därtill saker magen inte fixar, till numera endast några frukter, misstänkt skaldjursallergi, en sorts nötter och äggallergin som kommer och går. (Allt exploderade när jag provade LCHF, jag hade ingen allergi alls innan).

Jag har inte testats för Hashimotos, bara "vanliga sköldkörtelprover" på T3, T4 och TSH (blodprov).

Grejen är ju att visst kan jag äta läkande kost, men jag känner att jag fastnar ändå på det faktum att jag går upp i vikt trots ett för lågt näringsintag. Ush, det känns som att jag bara sitter och snurrar kring samma saker just nu, får ta mig i kragen och försöka få läkarna att agera, men det tar emot när man vet att det brukar ta stopp.

#13

"Du har ju ifrågasatt liknande info förut."

Refererar du till ditt inlägg på kost.ifokus så frågade jag efter en förklaring till hur listade livsmedel gav upphov till de besvär du syftade till. Men likt här så var du mer intresserad av att delge sökord.

Hur som helst så gjorde jag så att jag sökte på leaky gut och kunde varken hitta hypo- eller hypertyreos som symptom. Därav mitt intresse av att veta varför du anser att hon sannolikt kan lida av leaky gut.

#14

Fast nu finns det massvis med födoämnen och miljöfaktorer som kan inverka. Varför välja just denna kostförändring?

#15. Ok! Det låter ju ändå som att du är på god väg mot något positivt och att du har sökt, och funnit givande information. Jag önskar dig all lycka, och hoppas på att kan finna din egen väg till välmående, god hälsa Och en bra fysik. Jag läste förresten igenom din berättelse och tycker att du gjort det otroligt bra hittills. Otroliga framsteg. Keep it up!! // Patrik

#16. Ja, det var den tråden jag refererade till. Där gav jag en utförlig förklaring till det jag skrev OCH ett antal sökord. T.S. där var väldigt glad och nöjd med det jag skrev, men det blev kanske inte du..? Som jag ser det, och som jag tror att du egentligen är medveten om, så är det väldigt svårt ibland att svart på vitt bevisa de omedelbara sambanden mellan kost och hälsa/ohälsa. Det är helt enkelt öppet för alldeles för många tolkningar. Min och många tusentals andras erfarenheter är att den etablerad vetenskapen och skolmedicinen är duktiga på att ställa diagnoser och skriva ut mediciner i syfte att minska, eller med lite tur, ta bort symptom. Men de ser inte hela människan, hela livssituationen, inte grundorsakerna till det som skapar symptomen. Ibland är de medveten om det och tvingas ge råd som de knappt tror på själva, och ibland undrar namn bara om det är så fruktansvärt byråkratiskt att det tar årtionden för läkarvetenskspen att ta till sig ny information. Några få fritänkare finns men de är som sagt få. Inom den alternativmedicinska världen, likaväl som bland vissa fritänkare inom läkarvetenskapen, bland hollistiker, Paleo-communityt, Gaps-utövarna, Weston A. Price-foundation, samt tusentals som experimenterat själva så finns massor av värdefull kunskap, och en insikt i att det finns ett klart och tydligt samband mellan kost och hälsa/ ohälsa. Man kan oxå se tydliga samband mellan framförallt gluten och läckande tarmar, som i sin tur leder till, eller driver på, andra problem som tex Celiaki, IBS, Crohns, Diabetes, Hashimotos, Födoämnesallergi, Eksem, Ledvärk, Depression, Fibromyalgi, Autism, mm, mm. Därför föreslår de här metoderna som jag beskrivit att man inleder behandlingen med att ta bort allt som kan irritera eller inflammera tarmarna, och tillföra sådant som är lättsmält, och som har möjlighet att läka ut läckage, och tillföra goda bakterier. Tex kokta grönsaker, kokt kött, kokosfett, probiotika, och benbuljong. Det är anledningen till att jag rekommenderar den typen av kost. Det jag föreslog ovan är en något liberal variant av ett sånt upplägg, med tanke på att T.S. verkar ha en för tuff situation i nuläget för att kasta sig in i tex full Gaps med intro-diet följt av infasande av olika livsmedel under många månaders tid. För tufft är det. Man blir begränsad och det tar tid och energi att planera, och laga ALL mat från grunden, att alltid ha matlåda med sig osv. De sökord jag har angett är i syfte att ge den som är intresserad möjlighet att ta reda på mer, gräva lite djupare, och sedan ta ställning till om det är något som intresserar en eller inte. Jag tror att det är lättare att ta ställning till det när man har ägnat några timmar åt att fördjupa sig i ämnet. Skriver på mobiltelefonen därav kanske lite konstig stavning ibland. Får inte heller till några länkar men du kan tex söka på Chris Kresser, The Thyroid-Gut Connection. Du kan, som sagt, oxå , om du vill hitta mer information på the perfect Health diet, Category Archives - Autoimmune, mm, mm. Hoppas att mitt svar ger dig lite mer av vad du söker. Annars så får du gärna återkomma med fler frågor. Jag svara gärna. // Patrik

Jag är väldigt glad över all hjälp jag får. Det inger ju hopp och lite ny energi med nya infallsvinklar, även om jag kanske får samma info som jag redan känner till så behöver man ju reflektera mer och fundera vidare.

Tack för allt stöd ifrån allihopa, i diverse trådar.

Jag läser och tar till mig, funderar, provar mig fram och kämpar vidare!

#18

"Ja, det var den tråden jag refererade till. Där gav jag en utförlig förklaring till det jag skrev OCH ett antal sökord. T.S. där var väldigt glad och nöjd med det jag skrev, men det blev kanske inte du..?"

I den tråden så undrade TS hur hon skulle lägga upp sin kost. Jag ville ha en förklaring till varför specifika livsmedel vare att problem. Istället för att förklara att ex. potatis kan orsaka problem på grund av innehållet av glykoalkaloider och stärkelse så förklarade du återigen vilka livsmedel som medförde problem. Men jag vill inte diskutera mer om den tråden här.

Jag är inte på något vis emot att individer kan lida av leaky gut. Vad jag ifrågasätter är din kommentar om att hon "sannolikt kan lida av leaky gut" då jag inte ser hennes symptom som indikator på att leaky gut "sannolikt" är orsaken. 

"Man kan oxå se tydliga samband mellan framförallt gluten och läckande tarmar, som i sin tur leder till, eller driver på, andra problem som tex Celiaki, IBS, Crohns, Diabetes, Hashimotos, Födoämnesallergi, Eksem, Ledvärk, Depression, Fibromyalgi, Autism, mm, mm."

Dessa tydliga samband har inte jag sett. Men om du har tillgång till dator vid något tillfälle så ser jag gärna referenser.

Anledningen till att jag inte vill söka på google är för att jag inte vill läsa en massa pseudovetenskap, utan jag vill se de källor som du baserar dina argument på. Om det är på ting likt Dr. William Davis Wheat belly så avstår jag dock. Avslutningsvis så kan jag säga att jag inte värdesätter anekdoter högt. 

#19

När det gäller läkare, symptom och behandling så skall du komma ihåg att det är din kropp det handlar om. Svarar inte läkarna på det du vill ha reda på eller ser på dina problem med lättja så skall du definitivt inte acceptera det. Jag hoppas att du får ordning på dina problem.

#20. Egentligen så har jag ju redan sagt vad jag anser, och vart jag anser att kunskapen angående den här typen av problem och sjukdomar finns. Tyvär sällan hos den konventionella "vetenskapen" och skolmedicinen… Tyvär, för det vore önskvärt. Naturligtvis får du kalla alla de kunskaper som finns hos tex Chris Kresser, Natasha Campbell- McBride, Paul Jaminet, Elaine Gotschall,

Jaha, nu hände det något så typ 3/4 av det jag skrev kom inte med. Jag orkar inte skriva allt igen, men hur som helst så ska jag försöka få till några länkar. Jag hoppas bara att du vill läsa igenom dom med ett öppet sinne, och se de gemensamma nämnarna, innan du avfärdar allt. // Patrik

Hinner inte läsa hela tråder nu men jag är oxå tjej som vill gå upp i muskelmassa. Är 173 cm och väger alltid runt ca 60-70 kg.

Det som funkar för mig är ha olika träningsperioder. Jag jobbar på att bygga upp mig under vintern och kör sedan kondition med lite mindre styrketräning på våren och sommaren för att bli av med överskotts-fett.

När jag bygger så har jag upptäckt att det går bäst när jag vågar äta mycket ch vågar gå upp i fettmassa samtidigt som jag går upp i muskelmassa. Jag kör LCHF men tar alltid en gainer direkt efter träning när jag kör styrka.

Hoppas jag bidrog med något.

#23 Jag har inga som helst problem att gå upp i vikt, jag lägger på mig fina muskler och en del fett. Det går dock väldigt fort, så andelen fett tenderar att bli för hög. 

Gainer är något jag slår direkt bakut för, jag behöver riktig mat i mesta möjliga mån då jag är en väldigt hungrig individ 😛 Jag tar proteinpulver som nödlösning endast.

Ser inte någon anledning till att köra en jättesnabb viktuppgång för att sedan deffa, hur kul är det att känna sig som en kassler halva året liksom :p Det är ju fullt möjligt att bygga med ett litet kalori+, dock tar det ju år att se skillnader… Så det är väl enda 'nackdelen'.

#25 Väldigt sant!

Jag testade förresten sötpotatis, oj vad mycket mer mättande, men gud så söt! Väldigt god oja, men nästan så sockrig att jag fick halsbränna 😮

Jag skar den i stavar, ringlade över lite olivolja, timjan, salt och peppar och rostade i ugnen. Inga krusiduller, men himmelskt gott! Kycklingfilé till med lite kryddor på. Helt okej mat? 😃

#26 Låter bra (Y) Upplever inte själv att den är så söt, brukar alltid koka sen göra mos av den blandat med mandelmjölk… Vet inte om mjölken tar bort det söta lite.? :p

Att koka den förändrar smaken totalt! Första gången jag åt sötpotatis kokade jag den och gjorde mos, och huvva vad jag ogillade det 🤪

Kul att ni pratar om sötpotatis, jag provade faktiskt det för första gången idag. Lite roligare än potatis så tänker experimentera vidare.

Här kommer ett brutalt ärligt och mindre charmigt inlägg: jag har tappat greppet totalt. Jag orkar inte räkna kcal mer, jag kommer väldigt snart att få ätstörningar om det fortsätter såhär.

På måndag ska jag kontakta sjukvården och kräva nya sköldkörteltester. Det är fan inte normalt att gå upp i vikt trots att man fanemig svälter. jag har med all makt försökt stoppa vågen, och till en början gick det ju bra och jag blev till och med av med lite av det jag råkade bulka på mig. Sen slog det grisnit, jag började gå upp i ett jädra tempo, är sjukligt trött och känner verkligen att kroppen tar stryk. Håret rasar av i stora drivor, naglarna spricker, pulsen är påverkad och  humöret är så dåligt att jag är på väg att förlora min kille. Han har fått totalt fetnog. Jag med. Jag får väl vara fet tills vården bestämmer sig för att agera, för jag VÄGRAR ett liv på ca 900 kcal. Jag orkar ju ingenting! 😢 det finns ingen som helst livskvalité. Inte en enda jävla dag har jag råd att unna mig nånting, inte ens en frukt. Andra pratar om en ätardag i veckan, jo jag tackar ja. Och så läser man om folk som deffar på 1800-2000 kcal och tycker det är jobbigt. Gissa om det skär i en när man skulle typ gråta av lycka för att kunna äta ett normalt mål mat? 2000 kcal/dag vore himlen.

Nu undrar ni väl hur aktiv jag är? sånär som på nuvarande antibiotikakur och därmed vila så gymmar jag minst 6 dar i veckan. 1 timme styrka och ofta 30 min kondition. Jag ger allt jag har. Ibland blir det många timmar på gymmet. Jag blev hotad med avstängning av personalen.

Skräcken för att inte bli tagen på allvar är överhängande. Tänk om dom bara påstår att jag har nån ätstörning i stället för att ge mig adekvat hjälp? Nåväl, jag har inte råd att förhala detta längre.

Jag hoppas inte denna brutala ärlighet får mig kickad från sajten. Jag inser ju att nåt är jättefel och jag försöker lösa problemet. Att skriva detta inlägg och låta folk få veta innebär att jag inte kan smita från problemet och "kämpa vidare". Jag har redan dragit ut på det här alltför länge, just på grund av rädslan att inte bli tagen på allvar. Men gör jag inget så händer såklart ingen. Det kommer ingen läkare och knackar på min dörr. Så på måndag som sagt.

Ibland känns ju allt normalt och jag KAN äta runt 1800 kcal och vara typ helt viktstabil. Jag känner mig pigg och stark och träningen går med rasande framsteg precis som jag har skrivit. Sen händer nåt i kroppen, och det är ju under en sån här period jag måste lämna sköldkörtelproverna, annars kommer dom inte att kunna se avvikelser (sagt av läkare).

Jag vill bara vara frisk, hyfsat mätt i magen och träna järnet, det är allt. Jag behöver inte massa skräpmat, men jag vill kunna unna mig nån gång.

Well, det var dagens bekännelse. 😕

Starkt skrivit av dig! Har tyvärr inga råd att ge och hoppas och håller tummarna för att ditt läkarbesök ger svar. Styrkekramar i massor!

Tack! Ja det är starka känslor i omlopp milt sagt.

Kan ju bjussa på en liten sidonotis också som jag fnissar gott åt; det var så snopet, bitter och arg bestämde jag mig för att hepp, i kväll blir det filmkväll med lördagsgodis! Skumpade iväg och köpte en bauuutapåse på närmare två kg (!!!) och tog mig en liten frukostskål och parkerade i soffan. Dom 3-4 första bitarna var himmelriket så gott det var, men sen smakade det bara kemisk söndersötad smörja! För varje tugga blev smaken bara värre! Sen packade magen ihop totalt, huuuh vad dålig jag blev! Så nu sitter jag här och känner mig "avgiftad" haha, inget mer godissug för min del! 😮 jösses amalia vad är det för skit man stoppar i sig egentligen? det smakar ju helt annorlunda när man varit utan en längre period.

Känner igen det där. Godis eller läsk för den delen är inte gott! Synd att choklad inte blir äckligt 😛

haha nej choklad av lite bättre kvalité är himmelriket! 🤪 viss läsk kan jag uppskatta ibland, men jag har aldrig varit nån läskdrickare, av den enkla anledningen att jag får ont i magen och munnen av kolsyran!

#30

Självklart skall du kräva en ordentlig utredning av läkarna. Det är ju inte meningen att du skall behöva hålla på såhär.

Ja, jag håller med. Det räcker nu!

Åhh, hoppas det reder ut sig!

Av ren nyfikenhet, du behöver verkligen inte svara om du inte vill, hur fort går du upp i vikt om äter "normala" mängder mat?

#37 2-3 kilo per vecka, minst. Det är inga småsiffror 😕  som mest gick jag upp 4 kg på en helg, då åts det dock mer än "vanlig mat" då jag hade bakat bröd, bullar och bjöd på en paj utöver husmanskost.

#38

Ökar du 2-3kg i veckan så måste det vara mer än fett. 2-3kg fett innebär rent teoretiskt 2000-3000kcal extra per dag. Sker det en sådan viktökning så behöver du definitivt få ordning på det.

Säkerligen vätskeansamlingar och lite allt möjligt, men en god del blir (synbart) fett. I perioder samlar jag på mig vätska också, det brukar ge med sig med lite extra c-vitamin.

I morgon är det dags. Skriver för att fortsätta pusha mig själv.

Dags att ringa och kräva den där kollen av sköldkörteln och annat som eventuellt kan spöka!

Nu är tid bokad, fick tid redan 9/9, och blev tagen på yttersta allvar över telefon iallafall. Det känns ju bra!

Sådär, hemkommen från läkaren!

Vi pratade en hel del om min problematik och även om läkaren var superstressad så blev jag bra bemött och tagen på allvar. Om proverna avviker det minsta lilla utanför normalramarna så ska jag få prova levaxinbehandling i ett halvår.

Så nu inväntar vi provsvar och ser vad som händer.
Jag skulle få ett brev även om allt såg bra ut.

Jaha. Hej väggen.

Dom hittade antikroppar (rejält) mot sköldkörteln och det finns avvikelser i värdena. Men hölls det som utlovat att jag ska få levaxin? Nej. Gå på koll 1 gång per år, återkom om du mår dåligt. Tack och hej. 

Det blev EXAKT så som jag befarade.

FAN.

#44 Måste väl gå att anmäla eller något? Be om att få tala med läkarens chef. Hur jobbigt det än är så ge dig inte! Var på dem och ring konstant, de kan ju inte bara strunta i dig då tycker man!

Jag känner bara att jag håller på att braka ihop, jag har bråkat så mycket med vården redan att energin tagit slut. Jag vet att jag inte borde ge mig dock.

Vill inte låta som ett as nu, but here we go.

Antingen kan du 'gå in i väggen' så att säga, må dåligt x antal veckor men till slut gå vidare och acceptera att vården inte hjälper dig för att senare kanske samla energi till att försöka få hjälp ännu en gång.

Eller så kan du, när du redan har 'startat' din jakt på hjälp från vården, försöka avsluta den, dvs med att vara på dem som en jäkla iller.

Kämpar själv med att inte gå in i väggen, har en familj som inte alls stöttar mig. Vi skulle behöva gå på familjeterapi men det är ju omöjligt då man har en syster som vägrar kommunicera för 5 öre och en mamma som aldrig erkänner att hon kan ha fel, t.o.m när hon uppenbarligen blir överbevisad. Vill säga med detta att jag ser det såhär: antingen kan jag bli ett mentalt vrak, sitta på mitt rum, strunta i allt, skita i träning, högskola, ja allt. Eller så kan jag bara köra vidare, köra mina pass, skriva mina uppsatser, träna med min valp och stå ut till den dagen då jag kan flytta hemifrån. Att jag kan utnyttja tiden istället för att låta den 'gå till spillo'. 

Jag fattar också att alla är inte som jag, jag är en person som inte kan låta något gå ogjort, har jag börjat så måste jag slutföra det. Hjärtat säger kämpa på, hjärnan säger 'ta det chill för fanken, du förtjänar det'. 

Du har ingen person i din närhet som kanske skulle kunna hjälpa dig driva det vidare?

Jag förstår din poäng helt, jag brukar själv vara envis och ha ett jädra driv och inte ge mig. Jag har nog bara en svacka där jag behöver hitta ny energi innan jag ångar vidare 😛

Just nu känns det som att det är mina vänner som bär mig för att jag inte bara ska ge upp och isolera mig med godispåsen. Jag får väldigt mycket stöd tack och lov 🌺 Både här och IRL.

Åh, en sak till… Det var chefen på VC som utredde mig.. Vart går man härnäst?

Bra det, gör stor skillnad av att ha någon att öppna sig för och ventilera när nått skiter sig haha :)

Ja, normalt sett är jag rätt envis och "kan själv", men nu har jag gett upp den biten, det är ju ohållbart att bära massa skit själv i längden.

Var avvikelserna för TSH inom referensintervallen? 

Du skall veta att läkares medicinering regleras hårt och det finns flera fall där läkare anmälts för ordinering av just levaxin. Talade du om för läkaren att du var missnöjd med hans motvilja att ordinera levaxin? Frågade du varför?

#52 Det är där problemet ligger, det finns avvikelser men det ligger precis på gränsen. Så det är bara att vänta på att jag ska bli sämre så medicinering kan/får påbörjas.

Samtidigt som jag har alla symptom och mår riktigt dåligt. Jag är sjuk, bara inte tillräckligt.. 😟

Så det känns som att jag inte kommer komma nån vart om jag bråkar vidare. Lagom deprimerande tanke.

#53

Ligger du inom referensintervallen så kan läkaren bli ansvarig för felmedicinering om hen skriver ut levaxin. Socialstyrelsen har sina regletioner och de behöver följas i största mån.

Men sa du att du var missnöjd med att inte få levaxin?

Ja, det sa jag. Det viftades bara bort. Jag efterfrågade annan typ av behandling, verkade inte finnas. Fick inget gehör alls, det var bara tack och hej.

Efterfrågade symptomlindring, men det viftades också bort. T.ex. tappar jag grotska mängder hår (om jag samlar ihop det jag tappar vid en hårtvätt är det typ en mindre tennisboll till hårtuss), jag blir väl flintis snart men jag hade ingen vitaminbrist så det var tydligen inte intressant att utreda vidare heller.

Tröttheten, orkeslösheten, känslan av att nån tar stryptag runt halsen mm, inget verkar gå att lindra. Det var tvärstopp på alla håll.

#55

Finns det någon privat mottagning i närheten som du kan gå till? Min erfarenhet är att läkare på privata instanser är mycket mer samarbetsvilliga (och då menar jag inte att de sriver ut mediciner åt höger och vänster) då de vill att du (och dina pengar) skall återkomma för framtida behov, varvid en god vård krävs.

En liten update:

Ibland är det visst nyttigt att backa bandet lite och kolla vad man har lärt sig och har i bagaget!

I dagsläget har jag helt andra förutsättningar! Jag växlar mellan 1600-2000 kcal nu och är helt viktstabil. Jag orkar MASSOR och gör framsteg på gymmet så det står härliga till. Jag smyger sakta fram med kalorierna, ser till att alltid äta på rejält under träningsdagarna och en stund in på nästa dag.

Vad har jag gjort egentligen då? Well, först och främst fick jag lugna ner kroppen som var otroligt stressad efter en inte helt sund viktnedgång, ämnesomsättningen var så körd i botten att kroppen var kaos. Jag chock-åt i en vecka utan att räkna, 5 mål om dagen - max 3 timmar mellan varje mål (fick hjälp av dietist). Efter en vecka hade jag rasat några kilo i vikt så började räkna kcal igen för att se vart boven låg? Ingenstans; ämnesomsättningen satte bara igång och jag började kunna äta normalt!

Några av mina största fel var att jag åt åt helvete för lite, på oregelbundna tider och jag åt alldeles för lite fett. Vitamin/mineralbrist var också en rejäl bov. Jag stirrade mig blind på att käka protein och hålla igen på kolhydrater + fett.

Jag har fortsatt med att äta 5ggr om dagen i snitt. Vissa dagar blir det 4 gånger, och andra dagar 7ggr. Slarvar jag minsta lilla så säger det bara pang så blir jag tvärsur och sjukligt trött. Tar någon dag att reparera.

Kosten jag kör på nu är väl på det stora hela tallriksmodellen med fokus på protein, fullkornsprodukter och nyttiga fetter. 

Summa summarum så hjälpte det att skita i vågen och kalorierna ett tag och bara äta rejält och bra på fasta tider.

Nu när jag är stabil i kroppen och mår bra igen så ökar jag sakta men säkert kalorierna så får vi se vart jag börjar en långsam viktuppgång.

Just nu tränar jag 3 tunga helkroppspass i veckan och äter på dessa dagar, och mindre på vilodagarna. Jag undrar om jag bör fokusera mer på att höja kalorierna på vilodagarna eller efter träning? Vad vore mest gynnsamt? Jag känner mig mätt och nöjd på vilodagarna, medan efter träning kan jag vara rejält hungrig! Det känns som att första målet efter träningen försvinner på nolltid! Är ofta hungrig igen inom en timme (då kan jag ha ätit en stor kycklingfile på ca 200-250g, fullkornsris, nån sås på kvarg och ett rejält lass med grönsaker/sallad + en proteinshake.

#57 Bra att det vänt! Kör så det ryker!

Hell yeah! Det känns så grymt bra efter att ha varit nere totalt i botten och vänt!