Vill träna men kommer inte igång.
Hejsan!
Jag har pcos och vill säga att det är mycket av det som påverkar min vikt och mitt sug efter kolhydrater. Om jag inte svälter mig själv och tränar sjukt mycket kondition (t.ex löpning, cykla osv) går jag inte ner ett gram. Det har resulterat i att jag har 0 motivation till att ta tag i träningen, fast att jag har dåligt med muskler och borde ha varit mer hälsosam egentligen.
Jag tycker att det är skitsvårt hur jag ska komma igång med träning och finna att det är roligt, varken styrketräning eller löpning/annan konditionsträning är kul. Funderat på att börja på gym men det är svårt, speciellt nu när man inte vågar vistas i gymlokaler pga rådande omständigheter kring Corona.
Jag vet inte hur jag ska komma igång igen. Vart jag ska börja.. Jag ser bara en lång resa framför mig….
Den bästa träningen och motionen för mig är den som jag får "gratis" medans jag gör något annat.
Jag vägrar gym (corona eller ej) så min räddning har blivit dels ett fysiskt jobb på en hästgård och att jag gillar att promenera bara jag har något underhållande ljud i lurarna.
Simning är grymt bra och skonsam träning där man sällan känner hur jobbigt det är förrens man ska upp ur sängen dagen efter… 😃
Har du en partner eller kompis som kan vara lite draghjälp för att komma iväg?
Ingen aktivitet eller sport som du är nyfiken på att testa?
// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster
Det är väldigt mentalt. Det är egentligen inte en så lång resa, relativt sett, till att se märka stora förändringar i hur man mår, känner sig, ser ut, tänker. Särskilt inte om startpunkten är att man inte tränar alls!
För mig handlar en del av det hela om just detta med hur man tänker kring träning. Visst är det lättare om det hela är kul, men samtidigt är det aldrig alltid kul om man vill träna kontinuerligt, IMO. Men vi gör alla saker som inte är kul i vår vardag, för att vi "måste". Vi betalar räkningar, vi lagar (nån slags) mat, går till jobb, rastar hunden när det är skitväder, osv.. Jag har tränat på att kunna se träning på ett likadant sett. Det är ibland inte alls kul, men poängen är att lära sig kunna göra det ändå för att man vet (som du beskriver) att det totalt sett är en sak man behöver, som man mår bra av, som man vill uppnå.
Men! Förstås är det roligare om man har kul samtidigt, iaf oftast. Det jag håller på med nu är OCR/hinderbaneträning, vilket är väldigt skoj, tränar med ett skönt gäng folk på olika nivåer, men alla tillsammans utifrån sina förutsättningar. Det är roligt att åka och träna med dem även när jag själv inte är sugen att träna. Och efter en kvart eller nått av träningen så är det vips kul ändå, pga stämningen och atmosfären.
Nått sånt kan vara väldigt motiverande för dig också tänker jag. Att släppa tankarna på vikten eller hur träningen ska se ut, och istället gå med i nån klubb som håller på med nån form av aktiv träning och bara köra på utan att tänka så mycket?
Om du vanligen inte tränar alls eller vet hur du ska/kan träna så är det svårt. Jag är själv i den sitsen men måste träna upp musklerna efter skada.
Vill du träna så hitta något du tycker är roligt.
Det kan vara att cykla, klättra eller skaffa hem något träningsredskap som du har intresse för. Eller att komma på någon aktivitet med en kompis vilket då också blir en social stund i vardagen.
Har du väldigt svårt att komma igång eller att bibehålla träningen - försök vara konsekvent.
Bestäm vilken/vilka dagar du ska göra det samt sätt upp en ungefärlig tid för när de ska utföras. På det sättet blir det svårare att skjuta det framför sig. Exempelvis att ta en cykelrunda innan frukost på onsdag och fredag och se frukosten som en belöning. Eller utför aktiviteten efter jobbet om du inte är en morgonmänniska. 😉
När du kommer in i det är det säkert lättare att fortsätta, särskilt om du finner det givande och känner att det också ger något.