2010-07-30 14:32 #0 av: [Malin]

Tomas Änghammar är 39 år och bor i Visby. I år sprang han sitt första marathon och det gick klart över förväntan!

Du har gjort din marathondebut i år. Hur kändes det och hur gick det? Är det det längsta loppet du sprungit?
- Stockholm Marathon gick klart över förväntan. Jag hade målsättningen att klara sub 3h, men det är svårt att veta innan hur realistiskt det är, när man aldrig sprungit så långt tidigare. Med heltidsjobb och tre småbarn, hus och hund känns varje träningspass som att vara på rymmen från något jag borde göra så jag låg i underkant mängdmässigt om man jämför med exempelvis Szalkais 3h-program. Själva loppet var mycket mindre plågsamt än jag trott. Jag satsade på att försöka plocka 5-10 sekunder per kilometer att ha till godo mot slutet och det funkade kanon. I stort sett lyckades jag ligga på rätt sida om "budgetfarten", kring 4.10, ända till andra Västerbropasseringen och då är det ju inte långt kvar. Vägen upp mot Vasastan var tung men tack och lov gjorde det aldrig ont någonstans, och trötthet ingår visst i affärsidén, har jag hört...
- Det måste ha varit en fantastisk känsla att springa in på Stadion. Jag säger "måste ha..." för minnena från den delen är rätt suddiga. Klockan stannade i alla fall på 2.58.31, en 237:e plats, och jag är sjukt nöjd. Det dröjde faktiskt flera timmar innan jag började tänka på hur jag ska förbättra det till nästa gång!

I höst springer du ditt andra Lidingölopp, vad är så speciellt med det loppet?
- Förra året var Lidingöloppet längdrekord i tävlingssammanhang, och det är ju omvittnat tufft med alla backar, så redan av den anledningen är det ju speciellt. Jag bodde hos en kompis som flyttat till Lidingö och han sprang också för första gången. Dagen efter linkade vi omkring nere vid Grönsta gärde och hejade på gotländska Gabriella Samuelsson när hon sprang sitt andra lopp på två dagar! Det är otroligt kul med alla olika lopp den helgen, det gör att man både kan få springa sitt eget lopp och vara publik och suga i sig stämningen.

Hur gick det förra gången och vilken tid satsar du på nu?
- Jag hade siktat in mig på medaljgränsen, 2.15, och det gick vägen (2.12.29) men det var sjukt jobbigt på slutet. Jag hade försökt ladda med kuperade långpass men bor man på Gotland är det svårt att få in just den typen av löpning. Bra enstaka backar för intervaller har jag gott om hemma i Visby men jag kände att det inte riktigt räckte.

halvmaraskuren.jpg

Hur laddar du inför loppen?
- Jag gör mest mindre tävlingar här på Gotland, det blir väl i snitt ett lopp i månaden året runt, och då är laddningen ganska minimal. Jag åker hemifrån så sent som möjligt och kommer fram ombytt och klar, mindre än en halvtimme före start. Det blir ett par kilometers jogg och några snabba ruscher och lite småsnack med löparkompisarna. Vi är en ganska liten och oföränderlig skara som dyker upp på tävlingarna och i regel kan jag säga redan när vi står på startlinjen vilken placering jag kommer få. "Är inte Daniel här i dag? Då blir jag tvåa, då", typ. Märkligt nog vaknar tävlingsnerverna, trots den avspända inramningen. Det kan bli tre extra toalettbesök sista timmen... När skottet går skjuter man i väg som ett skållat troll första kilometern, på rent adrenalin, innan vett och sans hinner ikapp.

Vad kommer du att göra dagen innan loppet?
- Om det funkar att åka upp till Stockholm samma dag som loppet så kommer jag vara med familjen så mycket som möjligt, ta det lugnt och käka mycket. Det gör jag i och för sig alltid - en av fördelarna med att träna mycket är ju att man kan stoppa i sig vad man vill utan att räkna kalorier! Möjligtvis tar jag en lugn runda på lunchen, 6-7 kilometer. Motionsspåren ligger precis intill arbetsplatsen, så det är enkelt att lägga in ett lunchpass.

Vad har du för tips till andra löpare?
- Om man inte är med i en klubb tycker jag det kan vara ett tips. Man behöver absolut inte vara någon superatlet för att vara med i en löparklubb, och det är ett bra sätt att träffa andra med samma intresse. Jag är med i Roma IF och vi har hela spännvidden från Gotlandstoppen till äldre damer och farbröder som lunkar fram i stilla mak. Det viktiga är väl att man tycker det är kul att springa tävlingar, och det är det ju! Oavsett om det är ett lopp med 20 deltagare eller Göteborgsvarvet med 50 000 så tävlar man i första hand mot sig själv som motionär, så man behöver inte stressa upp sig över vad andra gör för resultat.