2010-08-12 23:52 #0 av: [Malin]

Sebastian, 40, har alltid hatat att springa men i maj 2006 hakade han på kollegorna på lunchen och nu tränar han inför Uppsala 100 km i september.

Hur gör du för att utvecklas och utmana dig själv?
- Sen november 2009 har jag Andreas Falk som coachar mig , vilket både inspirerar och utvecklar. Träningen är periodiserad, vilket gör att jag utvecklas mycket snabbare än med linjär träning. Utmaningarna ligger dels i att uppfylla träningsmålen, men primärt är det loppen som jag tränar för som utgör den slutliga utmaningen. Just nu är siktet inställt på Uppsala 100 i september.

IMG_0026.JPG

Vad är det roligaste med löpning?
- Att jag KAN springa. Om nån hade sagt för 5 år sen att jag skulle springa 100 km så hade jag skrattat länge. Jag blir fortfarande lika förvånad över att min kropp pallar springa t ex 68 km utan att bryta ihop.

Hur ser en vanlig träningsvecka ut för din del?
- Eftersom jag periodiserar träningen så finns ingen vanlig vecka, men min v.6 (medelhård vecka) såg ut så här:

Må: Löpvila, eftersom långpass dagen innan
Tis: 15 km distans
Ons: Backträning
Tor: 15 km distans
Fre: Löpvila
Lör: Löpvila
Sön: 35-45 km långpass

DSC_0004.JPG

Vad vill du ge för tips till nybörjare och rutinerade?
- Stirra dig inte blind på hur fort eller hur långt du springer. Försök istället hitta njutningen i löpningen. När man hittat flytet och "zonen" så kan man utveckla sin löpning och få ut mer av den. Anmäl dig till ett lopp för att ha ett mål och få upplevelsen, för det är oftast väldigt roligt att springa lopp oavsett ambitionsnivå.

- Rutinerade har en förmåga att sluta njuta och inte tillåta sig att stanna upp och njuta av omgivningen. Det blir så mycket allvar när nya PB måste sättas vid varje lopp. Dock springer ju alla av olika anledningar, så huvudsaken är att man njuter av det man gör på sitt sätt och att löpningen fyller det behov man har.